Om tomten var hörselskadad… …skulle det stå överst på alla barns önskelistor: jag önskar mig ett par coola hörapparater, samma som tomten har. …skulle hans hörapparater vara röda med blinkande ljus eller gröna med glitter? …skulle det finnas mycket större förståelse för hörselnedsättningar. …skulle ordet va? vara det finaste i Svenska Akademiens ordlista. …skulle ingen
» Läs mer
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Katrin Money, fd Svensson, är en kär gästbloggare hos oss på Starkey. Nu kommer här vad som troligen är hennes sista blogginlägg, men man ska aldrig vara så säker. Kanske vi har turen att få se henne snart hos oss igen med nya och roliga inlägg. Vi har haft stort nöje av hennes texter och tackar Katrin för det arbete hon lagt ner och som vi hoppas har varit till nytta och nöje för fler där ute.
—————
Ja gott folk, nu är det sista gången som jag skriver här!
Jag har nu haft Hugin och Munin ett tag och berättat om dem allt eftersom.
Läs hela Katrins sista inlägg:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Läs fortsättningen på första delen om bröllopsbestyr och planering.
Läs hela inlägget:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Hoppas ni alla har en underbar sommar och tar tillfället i akt att slappa i hängmattan. Det var ett tag sedan jag själv låg där med en bra bok…
Att planera ett bröllop även om det skall vara litet och enkelt är inte så enkelt i praktiken. Det är en herrans massa detaljer som skall lösas. I princip måste man gå igenom varenda minut under bröllopsdagen och sånt är trist om man inte älskar att planera. Det gör inte jag. Det gör inte sambon. Så vi lastar över en hel del på släkten som vackert får knyta ihop trådarna istället…
Läs hela inlägget:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Puh, tur att man var vältränad på den tiden och kunde stoppa ett otrevligt fall genom att låsa lårmusklerna. Två gånger till under natten önskade jag att jag var man.
Läs hela fortsättningen:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
När man ändå befinner sig i Tokyo kan man lika gärna klättra uppför Fuji, eller hur?
Annonserade i Tokyo Classified efter en klätterkompis och bland svaren valde jag ut den sportige studenten Jon från Tahiti. Med en ängslig svåger i bakhasorna och plan A i huvudet (om Jon är ett perverst pucko, spring!) kom jag fram till det stora shoppingcentret där vi skulle träffas.
Läs hela den fösta delen:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Igår hände följande:
En liten pojke tittar på när jag och en kollega pratar. Plötsligt pekar pojken på kollegans bröst och säger glatt: Stoooooora bröst! Sedan tittar han på mig, nickar bekymrat: Smååå bröst. Samma som pappa!
Läs hela inlägget:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
-Jobba inom skolomsorgen?
Absolut inte! Jag skulle ju bli stuntkvinna och hoppa från brinnande hustak enligt upprepade tester hos studievägledaren. Visst hamnade jag faktiskt i Hollywood och var med en film i typ två sekunder, där jag skulle skrika och snyfta, för vi låtsades att flygplanet höll på att störta. Som tur är ser man bara mina ben och nu för tiden jobbar man…just det, på en hörselförskola!
Läs hela blogginlägget:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Min vän Sara är gravt hörselskadad och läser på läpparna. Hon var tre år när hon fick sina första hörapparater som hennes föräldrar betalade ungefär 5000 dollar för (i dagens valuta är det cirka 32 000 kronor).
Läs mer om hur det kan vara att vara hörselskada i USA:
<%image(2/katt_ram.JPG|137|137|Katrin i ram)%>
Det var en gång en tv-serie som jag hade hört talas om men aldrig tittat på själv. Ändå hamnade man en dag på inspelningsplatsen: ett ruffigt industriområde i Los Angeles, i en enorm, välbevakad lagerlokal fanns Buffys liv; kulisser, möbler, sladdar, filmkameror, gigantiska strålkastare och naturligtvis, alla som jobbade där.
